Att springa

Maria: Alla ni som känner mig bra vet ungefär vad jag gått igenom de senaste 14 åren, av foglossning (4 graviditeter), sömnbrist (4 bebisar som inte sovit), felbehandlade lunginflammationer och svampinfektion i lungorna. Det har varit tufft på många sätt, och tröttheten som följer av allt detta har jag till stor del försökt kompensera med socker – kanske inte den bästa lösningen, men det enda som fått mig att hålla mig på benen tillräckligt för att klara ett heltidsjobb, fyra barn och alla deras aktiviteter, två husbyggen och övrigt ideellt engagemang (allt i samarbete med Erik förstås, men ändå). Resultatet är iaf lite för många kg och en extremt otränad kropp. Varje försök att börja träna har slutat i skador. Är man tävlingsmänniska är det lätt att gå ut lite för hårt, och krascha.

Nu har jag iaf startat mitt nya hälsosammare liv, som går ut på att långsamt träna upp någon slags styrka och kondition. Träningen består av 5-km-rundor tre ggr i veckan. Först 1 km promenad, sedan springa 1 min, gå 3 min, resterande 4 km första veckan. Sedan långsamt minska gångpartierna med en halv min/vecka tills jag springer 4 km. Därefter kan totalsträckan/hastigheten långsamt ökas.

Två veckors träning är hittills avklarade. 5:e rundan fick jag dock våldsam kramp i smalbenen. Efter lite googlande kom jag fram till att det beror på för svaga muskler i rumpan, som gör att man sätter ner foten för långt fram för att kompensera, vilket blir jobbigt för vaderna. 6:e rundan testades därför en struttigare stil, med snabbare benrörelser, för att använda rätt muskler, och det gjorde faktiskt betydligt mindre ont i smalbenen.

Det går inte fort, tar ungefär 40 min att släpa sig runt de 5 km, men även långsam träning måste ju vara bättre än ingen, och syftet än så länge är ju att inte dra på sig skador, så då gäller det att hålla igen när man är otränad och har för många kg att släpa på. Joggingturerna varvas med vanligt hederligt kroppsarbete:

Ved

kombinerat med diverse hushållsarbete.

Om någon vill hänga med på en långsam tur i skogen är det bara att säga till. Jag kan nog behöva all peppning som finns att tillgå för att orka hålla ut. Tisdag, torsdag och lördag kör jag. Milen på under 60 min är lååångt bort.